måndag 31 mars 2014

RELAXING AT HOTEL MULIA BALI




Siang!

Idag var det Al som hade kameran efter frukost och tog lite bilder när vi var på väg tillbaka till rummet för att byta om till badkläder.

Visst är hon duktig på att ta bilder?

Vi har riktigt lugna dagar här på hotel Mulia, känner att vi behöver återhämta oss efter förra veckans äventyr, som blev alldeles FÖR äventyrliga...





Al ställde upp oss mot en vägg :) 

Här har vi honom; vår finaste, finaste hubby och pappa i familjen. Det syns inte på bilden; idag tog han av sig bandagen, men hela hans fötter är svullna och fulla av sår och blåmärken efter river-raftingen i fredags. Som tur var hade han hjälm och flytväst när han föll i floden och drogs med av strömmarna över och under vattnet minst hundrafemtio meter innan han lyckades få tag i en trädstam och hålla sig kvar i tio minuter i det strömma vattnet innan räddningsbåten kom.

Det hade regnat monsunregn i tre timmar precis innan river-raftingen och floden stod ovanligt högt så att båten nästan kantrade på ett ställe och min hubby bokstavligen flög av båten.

Allt detta har jag fått berättat för mig, eftersom jag var på hotellet med Mal som behövde vila upp sig i värmen.

Men min hubby och Al åkte på aktiviteterna (vi är här på en konferens och det var team-building activities med cykling i djungeln, elefant-ridning och river-rafting). Hjälpes vad skärrad jag blev i fredags när jag ringde och ringde min hubby och ingen svarade. Till slut ringde han upp mig och flämtade "Jag lever, jag lever!"

Jag får tårar i ögonen av att skriva detta, min fina hubby, han är ju det finaste jag har (och så flickorna så klart!)

Al satt längre bak i båten och hade bara trettio sekunder innan båten tvärnitade mot en klippa sett en rem på botten av båten där hon satte i foten (underbara smarta unge!!!) och det var det enda som gjorde att hon inte också flög av båten. Hon som är så liten och lätt, jag vågar inte ens tänka på henne i det strömma vattnet.

Al och guiden var de enda som lyckades stanna kvar i båten, men de andra två förutom min hubby som också flög av båten, ramlade så att de drogs in mot stranden, medan min hubby drogs iväg av floden.




Tycker om bilderna Al tog i morse.

Känner mig så tacksam, tacksam, tacksam för att allt gick bra till slut!



♥L



6 kommentarer:

  1. Ojojoj - vilken dramatik! Underbart att det slutade väl!
    /Eva

    SvaraRadera
  2. Tack Gode Gud att det gick väl!
    Hela jag blev omskakad. Håll hårt i och om varandra!
    /Ylva

    SvaraRadera
  3. Hjälp vad läskigt! Skönt det gick väl tillslut.

    SvaraRadera
  4. Hjälp vilket äventyr, skönt att allt gick väl ändå. Så fina foton Al tar.

    SvaraRadera
  5. Hjäääääälp! Vad fruktansvärt!!! Tack och lov att det gick bra. Och fantastiskt att hon fick syn på remmen. Hoppas ni kan vila och må bra nu!

    SvaraRadera
  6. Tack snälla allihop för er omtanke och fina ord. Det har tagit tid att bearbeta detta, vi blev utmattade på många plan, fysiskt och psykiskt. Omskakande för hela familjen, och vi har behövt prata mycket med varandra och många kramar :) Tack igen! <3

    SvaraRadera