Selamat Siang!
Jag utforskar Photoshop och drömmer mig tillbaka till Lombok och solnedgången vid Senggigi.
Palmbladen som rasslade stilla i havsbrisen.
Vågorna mot den mörka sanden.
Det blev nästan overkligt vackert när mannen med kanoten paddlade förbi med långsamma tag under den sjunkande solen.
Ett ögonblick som går förbi på en minut men som dröjer sig kvar i hjärtat.
♥L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar